Kärlek

Vad är egentligen det? En känsla ett tillstånd, en övertygelse.

Jag är nästan försenad till mitt jobb. Jag försöker gå i så rask takt som möjligt till tåget. Men det skulle inte hjälpa något för tåget skulle inte komma tidigare i vilket fall som helst. När jag äntligen kommer på tåget sätter jag mig snabbt. Rakt framför mig sitter ett par. När tåget sakta börja röra sig börjar de plötsligt bråka om något. Jag lyssnar med ett halvt öra och när jag hör att de bråkar om att en av dem har gillat någon bild på en annan person på Facebook börjar jag direkt tänka på mina gamla tider då jag hade min pojkvän. Då jag var kär.

Men varför är det så att man blir så blind att man inte kan se skillnad på rätt och fel. Avundsjukan tar över. När han gillar en bild tar man det direkt som om han tycker om personen. Man gör en så stor höna av en fjäder. Vi börja bråka med dem vi älskar för vi tror vi blir älskade mindre på grund av små saker som egentligen inte betyder något. Men när man är kär så märker allt. Saker som vi innan skulle tycka var fånigt, om vi hörde någon bråka om det. När du själv är i den situationen ändras mycket. Du märker att de där små fåniga sakerna du hört ett par bråka om innan, inte är så små när man älskar någon. Hur mycket du än försöker, kan du inte sluta bry dig.

 Vad gör kärleken med oss? Att varje dag kunna känna den känslan av att sakna och inte ha honom kvar. Att tänka att de perfekta mjuka långa blöta kyssarna aldrig mer kommer existera. Vad är det för något? Kan vi kontrollera det?
’’Jag mår bra, jag tänker inte på något.’’ Att kunna säga det utan att det är sant verkar så lätt. Men sen har du insett att det aldrig kommer att vara sant, utan bara lögner för att lura dig själv.

Varför kan man inte bara gå vidare? Varför är den där och håller i dig så hårt? Varför är den så lätt att komma ihåg men så svår att glömma?  Varför är den det vackraste som finns men också den som ger så otroligt djupa sår? Den fångar dig så lätt men släpper dig så svårt. Jag kan kontrollera det nu. Jag kan ha ansiktet som ler och aldrig slutar. Jag kan också vara den som aldrig visar den sidan jag ljuger om. Den sidan finns bara längst inne gömd så ingen ska se.

Det är bara du själv som vet. Ingen kan känna på samma sätt. Vi kanske tror att vi har så mycket gemensamt. Att alla är så lika. Men den saken kommer aldrig vara lika hos oss. Att beskriva den på samma sätt är en sak, men du kommer aldrig kunna känna det på samma sätt. Du ger hela ditt hjärta till någon. Men det är viktigt att veta att hjärtat klarar mycket, men inte hur länge som helst. Det är viktigt att tänka sig för vem man ger sitt hjärta till. För när man ger det, ger man allt. Om man älskar för mycket eller för litet blir det aldrig bra. Den driver med dig. Men en dag kommer någon, som fångar dig, håller fast i dig, och som aldrig släpper dig. Det är KÄRLEK.

Nu är jag äntligen framme. Jag kollar upp och ser att paret skrattar med varandra och tjejen får en kyss på kinden. Det är därför kärleken är så underbar. Fast man vill vara arg på någon kan man inte för att kärleken förlåter alltid en, och ingen är ju perfekt. Jag går av och fortsätter min färd till jobbet med ett stort leende på läpparna.